Även fast jag gick gymnasiet på engelska och kan tala/skriva språket flytande känns det hur hemskt som helst att prata engelska med människor som faktiskt har språket som modersmål. Någon som håller med? Alltså jag tycler det seriöst är rent utav hemskt! Eller till en början, sen orkar jag inte bry mig.

En som jag pratar med från usa tyckte att jag lät som en britt men ändå inte, fast jag hade en nice accent. Typ. Hahah, kändes lite kul. Själv tycker man att man låter som värsta trollet med grövsta norrlänningsuttalet på alla engelska ord. Har blivit galet taggad på att resa genom usa med några vänner även! Fattar inte var den kicken kom från all of a sudden?

Jag ska faktiskt gå och sova nu, känner mig som värsta pensionären (brukar somna typ 3 på natten annars xD) Men jag har mycket att göra imorgon innan jag ska förbi och tala med en som pappa känner. Han ska berätta och besvara mina frågor om allt från GMU (grundlig militär utbildning) till att jobba som sjöman på ubåt! Jag är verkligen peppad, nu känns det mer på riktigt. Jag har alltid velat ge militäryrket en chans, så länge jag kan minnas, men har aldrig vågat tala om det förrens nu.

Men man orkar inte bry sig för man vill verkligen bara hem och sova:

När man lagt upp allt på rullbandet och upptäcker att... *dramatic music*

..Fast dom senaste dagarna har jag inte haft en tråkig minut to be honest. Istället är det en massa skrattretande drama. Finns inget mer irriterande när man inte bryr sig om händelsen, men det har hänt så nyligen att det ändå är i huvudet. 

Kan kort berätta att jag sa till en kompis att jag blev sårad av personens beteende och nedlåtande kommentarer. Det är inte så kul med att få höra nedlåtande och respektlösa kommentarer eller sitta och måsta boosta personens arrogans och självgodhet i längden, direkt. Bad personen att missförstå mig rätt eftersom jag inte var ute efter bråk, utan ville vara en god vän och upplysa personen om det, för denne kanske inte inser det själv.
Speciellt när mina andra vänner bara noterat det dåliga beteendet. Jag har ju liksom sett att min vän egentligen inte alls är sådär, utan egentligen är hur rolig, snäll och sjysst som helst. Jag vill förmodligen att andra människor ska få samma bra uppfattning av min vän som jag. Vem vill inte det bästa för sina vänner liksom?

Jag kan förstå att det inte är det roligaste att höra, men är det fler än bara en enda person som reagerat på det, kanske det är dags för ett wake-up-call? Jag personligen vill ha vänner som får mig att växa till en bättre version av mig själv och tar fram mina bästa sidor. Hellre det än folk som bara kallar sig för "vänner" som inte bryr sig och bara får en att stanna på samma ruta och aldrig utvecklas som person. (Varför började jag tänka på Pokémon? lolololol).  
Hur som helst, min vän blev istället väldigt arg på mig och missförstod mig. Jag har försökt prata med personen flera gånger, men denne tar mig inte på allvar och gör ingenting för att ens anstränga sig för vår vänskap. Jag har iaf inte upfattat någon sorts effort whatsoever från den människan. Det fulaste är att det är kompisen som betett sig illa från första början. Jag måste ju få säga vad jag känner, utan att personen börjar bråka med mig, eller hur?
Att personen också kan kaxa hur mycket som helst på chatt/sms men undviker konfrontationen när det kommer till kritan gör inte saken bättre direkt. Vad tyder det på i dina ögon? I mina ögon bevisar det bara att en sån människa är omogen, inte bryr sig över huvudtaget och är för mesig för att våga ta sitt ansvar. Min kompis fick en sista chans (och du visste det, jag var väldigt tydlig med det) men kom på en anledning att inte komma och prata ut om allting, som kanske tar 15 minuter av våra liv.

Visst, denne var sjuk men hade personen uttryckt sig bättre och sagt att "Nej jag kan inte komma ikväll, pga den här anledningen, men kanske kan blabla-dagen istället, funkar det för dig?", hade det låtit mycket bättre i mina öron och det hade ju visat bättre att personen värdesätter och tar vänskapen på allvar och faktiskt vill lösa det hela. Jag hade tagit en alvedon och härdat för att bevisa att vänskapen är viktig, att jag bryr mig och vill lösa allting, när jag visste att det var min sista chans liksom. Men alla blir olika dåliga när man är sjuk. Dock verkar du ju inte så döende som du ville framstå när du ska festa fre-sön. Som sagt ↓
Sure, jag var väldigt sträng, men personen hade fått chans efter chans. Det här var din sista chans, det visste du. Om du hade vågat ringa och säga varför du inte kunnat och också sagt det på ett bättre sätt, hade jag inte varit så hård mot dig. Att du inte kan hantera när saker inte goes your way, behöver du inte komma med påhopp mot mig och vara rent ut otrevlig och leta efter bråk (speciellt när du blir så jävla ägd och piskad i ord). Det här bevisar bara för mig, att:

1. Come on, du är 20 år och är en ung vuxen, men är för omogen, enligt mig, därför inte verkar kunna kan ta konsekvenserna som blir efter dina handlingar. So don't talk to me the way you're talking to me.

Speciellt när du inte vet vad du pratar om och inte ens har något som styrker det du säger.
2. Du bevisar allt mer att du inte värdesätter vår vänskap och det är självklart att du inte bryr dig.
3. Du har tagit mig för givet samt varit respektlös, nedlåtande mot mig och till och med varit taskig mot mina vänner. Och nej, det är inte bara jag som tycker det. Du verkar tro att jag alltid kommer finnas där, men tyvärr. Som sagt är jag inte en en liten push-over som man kan behandla hur man vill och som du alltid har till hands, så glöm det. Jag är inte som alla andra du känner = Jag tar inte skit från folk och låter dom komma undan med det.

Jag har försökt prata med dig på ett sjysst, artigt och vuxet sätt, men det går ju verkligen inte med dig. Jag tänker inte berätta vad du sa till mig sist (eller allt annat), men det var du som betedde dig illa från början som du själv har erkänt, så sluta spela dum (inte för att du behöver spela dum, du är uppenbarligen en jävla naturbegåvning) och nu vill du bara få dig själv att se bättre ut genom att säga som du sa till mig. Du sa det mest bara för att du uppenbarligen är feg och ovärd mig ← för att citera mina vänner.
Jag kan förstå att det är jobbigt med sånna här samtal om du (uppenbarligen) inte har haft ett liknande förut. Jag har förståelse för det, lol speciellt när jag gått i thaiboxning och med tanke på att jag piskat dig rejält med ord. Men jag hade förståelse för dig, jag fick till och med medlidande för dig. Jag hade tinat upp bullar, gjort te och ansträngt mig för att det inte skulle kännas så obvekvämt att snacka osv. Jag ville iaf fixa det här för att jag tar det här på allvar och faktiskt vill bevisa att jag bryr mig.

Men eftersom du inte ORKAR ta ett snack på 15 min och skyller på att du är lite febrig, men ändå ska festa fre-sön, är det ganska obvious att jag inte betytt ett skit och att jag är helt värdelös i dina ögon. Det är budskapet du sänder, speciellt med det sista du sa till mig. Att inte orka lösa ett problem med en vän som tar 15-20 minuter och istället festa en hel helg är lite fel-prioriterat enligt mig.
Nu har du bäddat din säng och du får ta mig fan ligga i den också. Det är du som har jävligt mycket att bevisa för mig. Klart som fan att jag blir "GRINIG" som du säger, på dig när du blir arg på mig för att jag på ett sjysst sätt säger vad jag känner och att du sen börjar bråka?! 

Helt ärligt förstår jag inte hur du ens har kompisar. Speciellt om det är såhär du behandlar dom. Jag förtjänar inte detta, jag är färdig med det här. Ha det så kul den dagen då du står alldeles ensam, utan vänner. Den dagen kommer förr eller senare att komma om du inte kan ta en funderare på hur du beter dig mot dom som faktiskt bryr sig om dig och rannsaka dig själv. Som sagt, jag har bara gjort allt för att vara en sjukt bra vän för dig. You screwed up.

Oh, and did I ever hurt you in any way? If I did, then hear my apology: FUCK YOU

Det är vad jag känner just nu och kommer känna en tid framöver med tanke på hur du behandlat mig. I framtiden kanske det funkar att vi är vänner igen, men inte nu. Jag känner att det är 2 personer i den här vänskapsrelationen som borde bry sig, inte bara 1 person. Jag har gjort så otroligt mycket för det här, men orkar inte längre bry mig när du inte gör det och inte kan visa att du ens försöker ansträna dig.

Hahah, jag orkar typ ta 2 steg innan jag sakta faller och börjar krypa framåt innan jag däcker på golvet. /Död_chey_91

Nu vill jag bara mysa sönder under mitt duntäcke, äta special K (mmh frukost, finally) och se lite Jersey Shore.

Haha, forever alone </3 Min plan funkar inte så bra, är världens socialaste människa. Nu känner jag bara hur meningslös och värdelös jag är men kan inte göra något åt det, så får väl vara misslyckad hela livet då /glad_positiv_chey_91
Visst, jag ska jobba imorgon från 09.00 till sent på eftermiddagen/kvällen. Men det hade kanske varit kul om jag existerade förutom när folk känner att dom tex. behöver någon att prata med.. *gif:s of extreme GPOY↑*

Jag tycker inte om att gå ut eller festa speciellt mycket. Varför? För dom jag trivs bäst med och som är mina BFFs bor inte här, alltså för att jag inte går ut med mina bästa vänner. Ta det inte fel, jag tycker otroligt mycket om dom jag känner här också, men.. ↓
Min twin är i Thailand, en annan vän i Kyoto och många andra bor far, far away i södra Sverige, till exempel. Now you guys get it why I hate living here? Jag kan inte träffa mina vänner när jag vill (vilket skulle vara 24/7 isf, haha) som alla andra här kan göra. Känner mig så jävla patetisk som blir avundsjuk på alla andra som kan träffa sina närmsta vänner hur lätt som helst.  

TYP EN TIMME SENARE:

Var tusen gånger mer ledsen förut när jag faktsikt skrev det här inlägget. Det känns lite bättre efter att jag pratat med en av mina vänner på telefon. Men jag känner fortfarande att jag är i fel ställe vid fel tillfälle i mitt liv och att det är sämst med långa avstånd. Saknar er så jävla mycket, känns så orättvist bara. 

Om ni ursäktar så ska jag följa Gackt's advice så jag slutar vara helt sad och tråkig. Knappast intressant att läsa om liksom. Ansiktsmask, Gackt's advice and then straight to bed. Need my beauty sleep!

Haha åh, dom här GIF:arna, speciellt dom 2 sista, haha♥Är det bara jag eller är det

sjukt kallt? Jag fryser konstant 24/7 nuför tiden. Det är galet, jag sover med dubbla

täcken och duntäcke OCH mina katter på det. HAH inget hjälper </3 *forever ice cold*

Haha åh, blir alltid glad av att höra "Beautiful". Tänker direkt på när jag hälsade på dig i Stockholm

och alla klockrena retard-konversationer vi alltid har ヽ(´ー｀)ﾉ ♥

Love you, twin♥